Och man hinner inte med. Två små som börjar bli stora. Dottern älskar dagis och ja jag skriver dagis säger även dagis till henne sen blir det förskola när hon går på stora avdelningen. Älskar sin lillebror och det är bra även om det blir en hel del bråk men det hör väl till hoppas jag.

Händer en hel del i livet och en massa funderingar och tankar och ställen man vill åka till och folk som vill man åker till dom eller hittar på något med dom. Konstigt nog så dyker vännerna upp nu när det e sommar sen blir det höst och det blir mindre sen kommer vinter så hörs man inte alls sen kommer våren och det börjar lite smått och sen sommaren igen och då kan man umgås igen.

Har dock en typ vän var den väl men nu för ett tag sen blev bekant som snällast möjligaste lägger inte så mycket tankar på det eller andra saker som tynger ner en utan tänker positivt försöker iaf annars hjälper J till med det så gott han kan iaf.

Ungarna är ju en otroligt stor glädje i sig så även om man ibland retar sig på dom och tycker man kan annonsera om dom så kommer dessa underbara stunder då man tycker men åh ska vi inte ha en till lika gullig unge
Men det skiftar och har sig hela tiden. Men vi får se vad tiden utvisar lär inte bli någon än iaf möjligtvis om 2 år ca om inget annat inträffar ;)

Valet av hennes namn var rätt så lätt. Vi hade pratat om Olivia och haft det uppe som ett möjligt namn tillsammans med några andra namn. Mellannamnen var inte så lätta dock, det ena var då jag velat ha mormors namn så länge jag kan minnas. Sen fick hon sin styvfarmors namn oxå :)

Sen kom dopet och vem som skulle bli bjuden och vem av våra vänner som tyvärr inte blev bjudna. Var säkert en hel del sura miner om vem som höll och jag fick höra en hel del efteråt men överlag tyckte jag det var en bra dag. Hon fick en massa presenter och alla uppskattades av både mig och J.

Två veckor efter dopet fick vi veta att det skulle komma en ny familjemedlem och när vi hämtat oss efter den stora nyheten så ringde vi familjen. J's familj blev glada, hans svägerska i DK tyckte det var roligt och att hon hade rätt i att det skulle bli 4 detta året.

När J sen började jobba igen var det hon och jag hela dagarna och som vi myste. Bara hon och jag, det lilla livet.
Tiden den gick och hon började vara med och mer vaken. Och man älskade varje sekund av det. Julen kom och hon var med en hel del i perioder förvisso men ändå. Hon fick en massa paketer. Sen fyllde jag år och hon fick present även då :) hennes första nyår kom men den sov hon igenom så den missade hon.

Hon var några dagar gammal när vi bestämde hennes namn men tog oss drygt en månad att skicka in lappen till skatteverket. Vi njöt av tiden med henne och att vi alla tre var tillsammans både på sjukhus och hemma.

Det här med att sitta och fundera och skriva vad som hände under tiden man låg på sjukhuset är helt värdelöst utan journalen. Så ska begära ut den och sen skriva nytt inlägg och försöka samla tankarna lite mer och få med så mycket som möjligt då så mycket hände men samtidigt var det så mycket som man inte visste.

Vi fick ett samtal när dom hämtade henne i Jönköping och sen fick vi ett när dom kom fram och då fick vi veta hur transporten gick. Vi var uppe och fick veta att vi fick ett väldigt bra rum då vi hade det första rummet och vi dessutom hade en egen dörr in så om vi ville ha gäster så kunde dom går det hållet annars fick vi gå ut då man inte får ha gäster på rummet där.
Men iaf jag var så inne på att jag ville hem tyckte allt gick så bra så varför inte tills läkaren sa till oss på onsdagen att vi kunde bli utskrivna men då fick jag lite småpanik det var så mycket man inte visste och som jag ville hinna med innan man fick åka hem haha så läkaren och BM tillsammans med oss gjorde upp ett schema och det var att gå ut och gå med henne korta stunder först och sen längre stunder. Vi fick bada henne för första gången och fick hjälp med hur man skulle göra vilket inte var så lätt då hon flöt och hon skulle helst vara helt under vattnet och samtidigt som du då har en hand/arm under nacken och runt armen på henne så skulle den andra handen hålla henne under vattnet samtidigt som man tvättade henne med samma hand. Vi fick låna kläder ifrån dom som var lite mindre då strl 44 inte passade henne.
Sen kom fredag och läkarna sa att vi skriver ut er på söndag till hemvården om inget oförutsägbart händer innan men det tror vi inte så vi ringer våra familjer som så gärna ville komma på besök igen och sa det att vi får åka hem så dom kan lika bra vänta. Söndag kom och vi fick åka hem, dubbelkolla med tre olika BM som var på rummet hos oss och såg till så att allt kom hem och tog farväl av oss om hon satt bra vilket dom sa att hon gjorde jag tyckte inte det utan hon pep som bara den men det gör dom enligt BM. Hon höll på hela vägen till bilen och i bilen ser jag på henne att nått är fel och säger till J som stannar och kommer runt till henne och kollar då visade sig att hon satt inte alls bra då hon ströp syret då hon satt med huvudet för långt ner i bröstet. Men vilken tur ändå att jag såg det och vi båda fixade om henne så vi inte körde hem ändå då vet man inte vad som hade hänt.
På måndagen kom dom hem till oss och kollade till henne och oss sen var det 3 gånger i veckan dom kom. På onsdagen samma vecka drog hon ut sonden så istället för sån matning fick jag amma och vilken tur att det gick bra. Kl9 kom Jessica och kollade henne och upp i vikt gick hon och växte som hon skulle och hon tog även flaska så hon behövde inte sonden mer :) 2-3 veckors hemsjukvård sen var hon redo för att bli utskriven helt och hållet och man kunde nu slappna av hemma i Ljungby utan press och koll på en.

Hon fick automatiskt mitt efternamn när hon föddes så det var hennes namn dem första dagarna Flicka N men vi bestämde oss för Olivia S så vi skrev hennes namn på tavlan dom hade hos henne där mattiderna stod på och personalen tyckte det var så gulligt. Vi valde ett väldigt passande namn då hon var så liten och tanig haha lillasyster E kallade ju henne lilla nugget;) sen fick hon min mormors namn och J's farmors namn oxå som blir utskrivet efter dopet på henne.
3 veckor totalt var vi i Jönköping med lilla Olivia.

Det hände två gånger att dom stoppade mig från att gå in till lilla O då mitt blodtryck var för högt och jag enligt BM behövde vila vilket var i mina ögon något helt oförlåtligt då när hon kom in igen för att kolla mitt blodtryck på nytt så vägrade jag att göra något vilket J sa var lite tramsigt men inte jag och definitivt inte personalen på NEO iheller. Längtade bara till att bli utskriven så jag kunde få bli inflyttad på familjeenheten och vara närmare O som låg på niva på NEO. Fredagen kom och hon som skrev ut mig var en släkting till J på nått sätt vilket var roligt. Jag hade inga problem längre med ryggen (det kom vätska från sticket) allt fungerade som dom skulle (kaliumet dom var för högt på måndagskvällen efter operationen var nu lågt igen) började tappa all vätskan vilket var bra och jag hade varit uppe och klarar av att gå. (Enbart två morfinsprutor inte ens hela räckte för mig det var två nätter jag kunde sova i minst 4 timmar utan att ha ont) sen var det enbart det vanliga smärtlindring som jag tog och det räckte kände bara av det när jag reste mig eller skulle lägga mig i sängen. Så blev utskriven vi lastade allt på en vagn och körde in på NEO. Hälsade på lilla O så länge tills rummet blev klart sen packade vi upp och fick då även ut och handla då man måste själv laga maten (fanns så man även kunde tvätta sina kläder) city gross la max 5 min från sjukhuset vilket var kanon. Dom frågade om vi ville låna en rullstol då det kanske blir för långt för mig men inte skulle jag åka rullstol in dit herregud det gör bara gamlingar tyckte jag såg vi gick vi tog det lugnt men efter halva affären började jag o bli trött men vi fortsatte sa jag o precis utanför sjukhuset stannade vi i 5 min så jag kunde vila lite. Man fick en låda i frysen, en låda i kylen och en hylla i ett skåp till sina saker i köket. Sen fick vi alla hjälpa till med att tömma diskmaskinen och tömma soporna. Vi lärde känna paret vars barn delade rum med lilla O och dom var jätte trevliga men i takt med att det gick bättre och bättre hos oss och upp och ner för dom så blev det lite mindre pratstunder då vi sen slapp niva vilket var synd menmen. Träffade lite andra par oxå varar tre tjejer som oxå legat uppe på BB och vi alla kom ner vars en dag med start på lördagen och jag på måndag och sista tjejen på tisdag. Det roliga var att vi tre första hade rummen bredvid varandra. Den sista tjejen fick inte plats nere hos oss så hon fick ligga på plan 6 med två andra helt själva på en avdelning då den bara användes under dagen. Tillbaka till mig. Vi träffade ett par som hade varit där ett tag och det var deras andra pojke som kom tillvärlden och det roliga var att det var alltid vi eller det paret eller ett annat par som tömde och slängde i köket. Men iaf så fick dom åka hem innan vi fick in O till oss så det var lite tråkigt men det sista paret vi lärde känna hade vi det trevligt med vi satt och åt tillsammans när det parkerade så pass bra med sond matningen för oss båda och även pumpning.
O började sitt liv i en kuvös men växte sig starkare för varje dag. Fick reda på fredagen samma vecka att om hon klarar att hålla värmen över helgen lika bra som under torsdagen och fredag så blir det en vanlig säng balja sak med en värmedyna bara på måndag vilket vi hoppades på för alla hennes framsteg tog oss ännu ett steg närmare hem vilket var målet.
Måndagen kom och det blev en vanlig säng:) vilket betydde att vi kunde få in henne på vårt rum :D lyckan var total. På torsdagen fick vi in henne och skulle hädanefter ha henne dygnet runt då dom tyckte att dels så har vi sen dag 1 tagit hand om henne mer eller mindre själva då vi var på niva halv 8 på morgonen och sista gången innan natt för våren del 23. Monitorna blev kvar på henne så dom på familjeenheten hade ju koll dom oxå men kändes ändå läskigt speciellt för min del var rädd att jag inte skulle höra henne om nätterna men både han och jag hörde och vi hjälptes åt med matning och blöjbyte och mysstund innan man la sig igen. Dagarna var den andra lik men erfarenheten man fick var och är guld värd. Det var inte mycket annat man hant med med besök vår andra vecka fick vi i form av farmor en dag med presenter till lilla O och sen till helgen kom mina föräldrar och även dom med presenter. Min näst äldsta syster med sin dotter min storebror och min lillasyster var även med och då passade vi på att lämna lilla O till personalen så gick vi ut och åt på MC med min familj och vi var på restaurangen på sjukhuset med hans mamma. Sen kom dagen då vi hade hoppats på andra nyheter. Fick veta att det var ont om platser i Jönköping så vi skulle bli tillbaka flyttade till Växjö något som vi först inte såg fram emot då vi lärt känna lite andra människor som la där men även personalen. Men fick veta att hemsjukvården var bättre i Växjö så det blev ju lite bättre med flytten.
O fick åka ambulans själv då ingen annan får åka med så valde jag och J att åka hem med vår mat som svärmor så snällt hade fixat och även med det vi handlat. Lite av packningen släppte vi av hemma då sjukhuset hade sängkläder och mat till oss.
Blev en runda in på familjerätten för att J och jag skulle skriva på papper om att han var pappa till Flicka som hon då hette då vi inte valt namn innan förlossningen för vi valde att vänta för vi ville bli överraskade. Papper påskrivna packning lämnat hemma sen blev det tillbaka till Växjö för att möta O som redan var på plats.